Foto : Åsa Lundén / Moderna Museet 2013

Hilma af Klint och hennes samtid

Hilma af Klint (1862-1944) debuterade på utställningen The Spiritual in Art – Abstract Paintings 1890 – 1985, som visades på Los Angeles County Museum of Art under vintern 1986. Vandringsutställningen visades vidare i USA i Chicago och avslutades i Haag i Nederländerna, och innebar början på Hilma af Klints internationella erkännande. Hilma af Klints Verk har sedan dess ställts ut på ett flertal utställningar i Norden, i Europa och i USA. Moderna Museet i Stockholm höll under 2013 den hittills mest omfattande retrospektiva utställningen av konstnären, med ca 230 Verk. Denna utställning blev en stor publik framgång, och forstatte som vandringsutställning i Europa. Den fick en mycket stor genomslagskraft, inte minst tack vare den multidisciplinära forskning som den låg till grund för.

Hilma af Klint tillhörde en av de första generationer kvinnor som utbildades vid Kungl. Konstakademien i Stockholm. Hon blev antagen vid Kungl. Konstakademien vid tjugo års ålder. Under perioden 1882-1887 studerade hon där främst teckning samt porträtt- och landskapsmåleri. Hilma af Klint lämnade Kungl. Konstakademien med goda betyg, och fick som stipendium tillgång till en ateljé i det så kallade ”Ateljéhuset”, som Kungl. Konstakademin ägde i korsningen mellan Hamngatan och Kungsträdgården. Denna fastighet var dåtidens kulturella centrum i Stockholm. I samma byggnad låg även Blanchs Café och Blanchs Konstsalong, där striden stod mellan Kungl. Konstakademins konventionella konstsyn och Konstnärsförbundets franskinspirerade oppositionsrörelse.

Hilma af Klint verkade i sin ateljé på Hamngatan fram t.o.m. 1908, när hon måste byta lokal för att bättre kunna ta hand om sin blinda mor. Hilma af Klint kom att plikttroget uppoffra sin frihet och oberoende i flera år för att vårda sin sjuka mor.  Som ung lär hon ha haft en förälskelse med en viss doktor Helleday, men eftersom det inte blev något av det förhållandet, beslöt hon att förbli ogift. 1917 tog Hilma af Klint i bruk sin nybyggda ateljé på Munsö, nära släktgården Hanmora på Adelsö i Mälaren. Efter att modern avlidit 1920, flyttade hon till Helsingborg. Från och med 1935 bodde hon i Lund. Nio år senare, då över 80 år gammal, flyttade Hilma af Klint tillbaka till Stockholm, där hon bodde hos sin kusin Hedvig af Klint i Ösby, Djursholm.

Hilma af Klint avled under hösten 1944 i sviterna av en trafikolycka.

Som så många samtida under förra sekelskiftet, törstade Hilma af Klint efter andlig kunskap. Redan som tonåring deltog hon i spiritistiska seanser, men övergav dem eftersom hon inte ansåg dem tillräckligt seriösa.    I trettioårsåldern var Hilma af Klint under ett kort tag medlem i Edelweissförbundet. Rosenkorsordens mystik och filosofi blev också en väsentlig inspirationskälla för henne. Men framförallt var Hilma af Klint verksam i det Teosofiska Samfundet, som hon blev medlem i redan vid dess etablering i Sverige 1889. I sextioårsåldern kom Hilma af Klint även att intressera sig för antroposofin.

1896 lämnade Hilma af Klint och fyra likasinnade konstnärskollegor Edelweissförbundet och bildade ”Fredagsgruppen”, även kallad ”De Fem”. De träffades varje fredag för andliga sammankomster, bestående av en andaktsstund, studier av Nya Testamentet samt meditation följt av andliga seanser. De var i kontakt med högre andliga väsen, som de kallade ”De Höga”. Mediet bland kvinnorna utförde automatskrift och mediumskt tecknande. Redan 1896 började kvinnorna föra noggranna anteckningar av de mediala budskapen, som de mottog. Hilma af Klint upplevde att hon med tiden blev alltmer utvald, och att hon fick motta allt viktigare budskap. Efter tio års esoteriska övningar inom ramen för ”De Fem”, accepterade Hilma af Klint vid 43 års ålder att åta sig ett stort uppdrag av andarna. Hon skulle utföra ”Målningarna till Templet”. Detta arbete, som upptog henne mellan 1906 och 1915, skulle komma att förändra hennes liv.

”Målningarna till Templet” består av 193 tavlor, uppdelade i ett flertal serier och undergrupper. De utgör ett av de absolut första abstrakta konstverken i västvärlden, eftersom de med flera år bevisligen föregick de första nonfigurativa verken av andra samtida konstnärer i Europa.

Hilma af Klints intresse för det andliga delades av hennes abstrakta pionjärkollegor: Vasilij Kandinskij, Kazimir Malevitj, Piet Mondrian och František Kupka med flera, vilka samtliga hade en längtan att komma bortom den fysiska världens begränsningar. Det är därför inte överraskande att de drogs till teosofin, som just erbjöd ett attraktivt alternativ till den akademiska konstens statiska förhållningssätt. Den abstrakta, non-figurativa konsten erbjöd en radikalt ny uttrycksform. Istället för att återge i bild ett simpelt synintryck, ville de komma till ett nytt avstamp och närma sig en mer andlig verklighet. Var och en fann sin egen väg in i det abstrakta måleriet.
Det finns inga belägg för att Hilma af Klint skulle ha varit involverad i den abstrakta konstteorin som utvecklades av hennes samtida manliga kollegor, eller att hon på något sätt var delaktig i den tidiga Modernismens utveckling nere på kontinenten. Trots detta kom hon fram till ett liknande, icke föreställande formspråk. Kontakten med andliga vägledare, som både inspirerade och meddelade sig till henne, var för Hilma af Klint lika konkret som de fem gängse yttre sinnesintrycken. Genom att visualisera inre förlopp och upplevelser, och genom att beskriva dem så exakt som möjligt, kom hon fram till ett mycket personligt formspråk.

Hilma af Klint var övertygad om att verkligheten inte är begränsad till den fysiska dimensionen. Hon menade att parallellt med naturvärlden finns en reell inre värld, som till sitt innehåll är precis lika sann och konkret som den yttre världen. För att förmedla detta budskap, använde sig Hilma af Klint av diverse symboler, bokstäver och ord. Genom att använda dualbegreppets symboler, framförde Hilma af Klint i dessa Verk att ”allting är en enhet”. Hilma af Klints ambition var att utveckla ett konstnärligt förhållningssätt till sitt esoteriska material genom att uppnå en inre, själslig mognad, och att låta detta manifesteras i målningarna. Hilma af Klint befann sig i ett gränsområde, där det gällde att balansera de inre impulserna, och samtidigt ge dem ett konstnärligt uttryck. Hennes professionella färdighet, som hon erhållit genom sin utbildning och sina erfarenheter efter mer än 20 års utövande som konventionnell konstnär, var en förutsättning för detta. Hon hade till hands de verktyg, som krävdes för att gestalta sin ambition.

Hilma af Klint förstod det unika i sitt skapande. Genom att intensivt arbeta med sig själv och med sin personliga utveckling, ville hon förstå den skapande process, som hon var delaktig i. Denna frågeställning skulle bli konstnärens stora livsfråga – nämligen ”Vilket budskap meddelar Verken ?”. Hon sökte aktivt efter svar genom filosofiska studier, genom att delta i olika religiösa riktningar samt genom forskning i deras respektive arkiv – men förgäves.

Hilma af Klint hade en vision om att hennes konst skulle bidra till att påverka människans medvetenhet, eventuellt även i förlängningen hela samhället. Hon ansåg dock att hennes samtid inte var mogen.

Hon hade fått stränga order av ”De Höga”, hennes andliga uppdragsgivare, att inte visa Verken för någon utomstående. Inte ens Rudolf Steiner kunde tolka Verken. Vid deras första möte 1908, rekommenderade Rudolf Steiner henne att inte visa Verken på femtio år.  Hilma af Klint strävade därför aldrig efter att själv ställa ut sina esoteriska och abstrakta Verk. De tillhörde framtiden, och skulle så småningom kunna förstås av alltfler människor.

När Hilma af Klint avled hösten 1944 efterlämnade hon omkring 1300 nonfigurativa Verk som aldrig hade visats för någon utomstående, samt mer än 125 anteckningsböcker. I sitt testamente skrev hon att hennes livsverk inte fick visas offentligt förrän tjugo år efter hennes död. Hennes sista önskan var även att samlingen aldrig skulle splittras.

Idag förvaltas Hilma af Klints abstrakta konst, tillsammans med hennes antecknings- och skissböcker, av Stiftelsen Hilma af Klints Verk i Stockholm.

Hilma af Klint målade för framtiden. Den framtiden är nu.

1862
Hilma af Klint föds på Karlbergs slott, Stockholm den 26 oktober 1862.

1872
Familjen flyttar till Norrtullsgatan och senare till Bastugatan (nuvarande Sveavägen).
Familjen bor om somrarna på släktgårdarna Hanmora och i Täppan på Tofta gård på Adelsö i Mälaren.
Hilma af Klint går i Normalskolan för flickor på Riddargatan.

1879-1882
Deltar i spiritistiska seanser.

1880
Studier vid Tekniska Skolan (nuvarande Konstfack), Stockholm och i porträttmåleri för Kerstin Cardon.
Systern Hermina avlider vid 10 års ålder, vilket förstärkte Hilma af Klints religiösa engagemang.

1882-87
Studier vid Kungl. Konstakademien.
Avslutar studierna med goda vitsord och erhåller tillgång till ateljén i Ateljéhuset i korsningen Hamngatan Kungsträdgården. Kurskamraten Anna Cassel blir hennes vän livet ut.

1887-1905
Arbetar som porträtt- och landskapsmålare.

1889
Går med i Teosofiska Samfundet, som etablerades tidigare samma år i Viktor Rydbergs hem i Stockholm.

1896-1897
Medlem i Edelweissförbundet.

1896
Första anteckningarna från gruppen ”De Fem”, som Hilma af Klint startat tillsammans med fyra väninnor.
Gruppen deltar i seanser och utför automatiska teckningar.
De kommer i kontakt med andar, som de kallar ”De Höga”.

1898
Fadern avlider.

1899
Hilma af Klint flyttar med modern till en våning på Brahegatan 52.

1900-01
Tecknare vid Veterinärinstitutet.

1904
Blir i en seans inom ”De Fem” informerad om ett förestående uppdrag att måla Verk på det astrala planet.

1905
Genomgår under ett år och under anden Amaliels ledning en reningsprocess och förberedelse för uppdraget.

1906
Påbörjar 26 målningar, som utgör den första förberedande gruppen till uppdraget ”Målningarna till Templet”.

1907-1908
Målar de första 111 verken i ”Målningarna till Templet”.
Träffar Rudolf Steiner för första gången i Stockholm 1908.
Han kan inte tolka verken och hävdar att ingen under kommande 50 år kan göra det.

1908
Modern blir blind.
Hilma af Klint ger upp ateljén på Hamngatan och flyttar till ett arbetsrum i fastigheten på Brahegatan.

1908-12
Gör ett uppehåll i arbetet med ”Målningarna till Templet”.
Studerar filosofi.
Målar sparsamt landskaps- och porträttbilder.

1912
Arrenderar villa Furuheim på Bona fidiekommiss på Munsö av familjen Giertta.

1913
Deltar i Teosofiska Samfundets världskongress i Stockholm.

1914
Utställer naturalistiska målningar på den Baltiska utställningen i Malmö – där även W. Kandinsky ställer ut verk.

1912-1915
Återupptar 1912 arbetet med ”Målningarna till Templet”.
Målar under 1912-1915 82 verk samt avslutar 1915 ”Målningarna till Templet” (193 st.).

1916-1920
Genom ett antal serier, genomför Hilma af Klint egna studier av diverse aspekter, vilka presenteras i metafysiska bilder.
Hit hör Parcifalserien, Atomenserien, studier av religioner, växter, djur, mossor, lavar, mineraler, ädelstenar, etc.

1917
Ateljén med kyrkliga drag på Munsö blir färdig invid Furuheim på mark tillhörande Bona fideikommiss och målningarna visas för ett fåtal utvalda.

1918
Flyttar till villa Furuheim med sin mor och hennes sköterska, Thomasine Andersson.

1920
Modern avlider.
Flyttar till Helsingborg (Karl X Gustafs gata) för vintern tillsammans med Thomasine Andersson.
Blir medlem i Antroposfiska Sällskapet.
Första resan sker till Dornach, Schweiz.

1921-1930
Vistas perioder i Dornach.
Studerar Goethes Färglära.
Börjar 1922 måla i akvarell.

1925-1930
Inga anteckningar och inga daterade målningar förekommer.

1927
Överlämnade sina fundamentala studier av blommor, mossor och lavar till det naturvetenskapliga biblioteket i Dornach.
Denna samling var en väsentlig del i Hilma af Klints esoteriska systematisering av naturen.
Denna samling tycks ha förvunnit.

1932
Målar ”Blitzen över London” och ”Sjöslagen i Medelhavet”, som utförs under det andra världskriget drygt sju år senare.

1935
Flyttar till Lund, Grönegatan 28.

1937
Anna Cassel avlider.

1940
Thomasine Andersson avlider.

1944
Flyttar till kusin Hedvig af Klint i Ösby, Djursholm.

Avlider den 21 oktober 1944 i sviterna efter en olyckshändelse, nära 82 år gammal.
Efterlämnar ca 1300 verk och 125 antecknings- och skissböcker (på c:a 26 000 sidor), som enligt testamentet inte får visas förrän tidigast 20 år efter konstnärens död.