Hilma af Klint och hennes samtid

Hilma af Klint (1862-1944) debuterade på utställningen The Spiritual in Art – Abstract Paintings1890 – 1985, som visades på Los Angeles County Museum of Art 1986. Åtskilliga år senare, 2013 visade Moderna Museet den hitintills mest omfattande retrospektiva utställningen med konstnären, ca 230 verk. Utställningen fick en mycket stor genomslagskraft, även internationellt, och var en stor publik framgång.

Hilma af Klint tillhörde den första generationen kvinnor som utbildades vid Konstakademien i Stockholm och tjugo år gammal, 1882 blir hon antagen vid Konstakademiens läroverk där hon främst studerade porträtt- och landskapsmåleri. Men redan i slutet av 1800-talet deltog hon i spiritistiska seanser. Och så småningom kom hon att intressera sig för teosofi och längre fram antroposofi.

Hilma af Klint etablerade kontakt med andliga vägvisare under seanserna. Genom dessa fick hon i uppdrag att utföra Målningarna till templet som upptog henne mellan 1906-1915. De 193 tempelmålningarna består av ett stort antal serier som ur olika ansatser beskriver dualförhållandet kvinna – man. Kontakten med en högre verklighet kom att fortgå under hela hennes liv och hon stod i en ständig dialog med sina andliga bundsförvanter. I början arbetade hon mediumistiskt men detta övergick längre fram till ett alltmer självständigt arbete.

Hennes intresse för det andliga delades av hennes abstrakta pionjärkollegor: Wassily Kandinsky, Kasemir Malevitj, Piet Mondrian och Franticek Kupka med flera, vilka samtliga hade en längtan att komma bortom den fysiska världens begränsningar. Det är därför inte överraskande att de alla drogs till teosofin som just erbjöd ett attraktivt alternativ till den akademiska konstens statiska förhållningssätt. Den abstrakta, non-figurativa konsten erbjöd en sådan radikal möjlighet. Istället för att återge ett synintryck ville de komma till ett nytt avstamp, och närma sig en mer objektiv andlig verklighet. De valde alla sin egen väg in i det abstrakta måleriet.
Hilma af Klint tycks inte haft någon större vetskap om sina manliga kollegor och det finns inte heller något som belägger att hon på något sätt kände till eller var delaktig i den tidiga modernismens utveckling. Trots detta kom hon fram till ett liknande, icke föreställande formspråk, men hennes väg dit var helt annorlunda: kontakten med andliga vägledare som både inspirerade och meddelade sig med henne var lika påtaglig som vilket yttre sinnesintryck som helst. Genom att visualisera inre förlopp och upplevelser, beskriva dem så konkret och exakt som möjligt, kom hon fram till ett mycket säreget och personligt formspråk.

För Hilma af Klint var den yttre världen inte detsamma som hela verkligheten. Bredvid naturvärlden fanns en real inre värld, som till sitt innehåll var precis lika verklig och konkret som den fysiska världen. Det är tydligt att det för henne handlar om att utveckla ett konstnärligt förhållningssätt till sitt esoteriska material genom att uppnå en inre, själslig mognad, och att låta detta manifesteras i målningarna. Hilma af Klint befinner sig i ett gränsområde där det gällde att balansera de inre impulserna och bearbeta dem konstnärligt. Hennes kunskap som hon erövrat genom sin konstnärliga utbildning är en förutsättning för detta; hon har det verktyg som krävs för att tydliggöra sin intention. Genom att intensivt arbeta med sig själv, med sin personliga utveckling, kunde hon alltmer förstå den skapande process hon var en del av.

Hilma af Klint, hade en vision om att hennes konst skulle bidra till att utveckla inte bara människans medvetenhet utan även i förlängningen hela samhällsutvecklingen.

Hilma af Klint strävade aldrig efter att själv ställa ut sina esoteriska målningar eftersom hon fått stränga order av De Höga, hennes andliga uppdragsgivare, att inte visa verken för utomstående. Trots detta verkar hon medveten om det unika i sina verk och att de tillhörde framtiden och att de så småningom skulle kunna förstås av alltfler människor.

1862
Hilma af Klint föds på Karlbergs slott, Stockholm

1872
Familjen flyttar till Norrtullsgatan

1879
Deltar i spiritistiska seanser. Studier i porträttmåleri vid Tekniska Skolan, Stockholm.

1882-87
Studier vid Konstakademiens Läroverk, Stockholm.

1887
Arbetar som porträtt- och landskapsmålare.

1896
Bildar gruppen De Fem tillsammans med fyra väninnor. Gruppen deltar i seanser och utför automatiska teckningar. Börjar skriva ner innehållet i seanserna i dagböcker.

1898
Fadern avlider.

1900-01
Tecknare vid Veterinärinstitutet.

1906
Påbörjar 26 målningar som utgöt första delen av uppdraget “Målningarna till Templet”.

1908
Modern blir blind, ger upp ateljén på Hamngatan och flyttar med henne till Brahegatan. Träffar Rudolf Steiner för första gången som tar del av målningarna.

1908-12
Landskap och porträtt. Gör ett uppehåll i arbetet med “Målningarna till Templet”.

1912
Upptar arbetet med “Målningarna till Templet” igen.

1915
Avslutar den stora sviten Målningarna till Templet (193 st.)

1917
Ateljén på Munsö blir färdig och målningarna visas för ett fåtal utvalda.

1920
Modern avlider. Flyttar till Helsingborg tillsammans med Thomasine Andersson. Första resan till Dornach, Schweiz. Börjar måla akvarell.

1922
Tillbringar vintern i Dornach, Schweiz. Arbetar med främst växt- och färgstudier i akvarell.

1935
Flyttar till Lund.

1944
Återvänder till Stockholm. Avlider den 21 oktober i sviterna efter en olyckshändelse, nära 82 år gammal. Efterlämnar ca 1200 verk som enligt testamentet inte får visas förrän tidigast 20 år efter konstnärens död.


Bildgalleri