Hilma af Klint och hennes konstnärsskap

Hilma af Klint (1862-1944) uppmärksammades först 42 år efter sin död på utställningen The Spiritual in Art – Abstract Painting 1890 – 1985, som visades på Los Angeles County Museum of Art 1986. Denna utställning ledde till ett sensationellt internationellt genombrott för den svenska konstnären och gav för första gången modernismen en kraftfull kvinnlig frontfigur.

Hilma af Klint deltog i spiritistiska seanser redan 1879 – 1882. Konstnärens ambition var att kartlägga den tillvaro som inte ”syns” men som är lika verklig och upplevbar som den fysiska världen. Från 1905 inspireras hon av andliga följeslagare, ”De Höga” som vägleder henne i det konstnärliga arbetet. Deras budskap tycks ha varit lika påtagligt och uppenbart som vilket yttre syn- eller hörselintryck som helst. Från 1905-1908 förmedlar hon i 111 målningar detta budskap. Här finns inga korrigeringar eller ändringar, utan allt kommer ur ett existentiellt flöde. Även själva kompositionen finns där från början. Hon söker sig inte fram, utan osentimentalt beskriver hon så trovärdigt och konkret hon kan de inre bilderna ur en total mental närvaro.

Efter ett fyra års uppehåll upptar hon måleriet igen 1916 och nu arbetar hon mer självständigt med uppdraget från andevärlden. Hennes intresse för matematik och geometri kommer nu till uttryck och hon försätter sig i ett skapande urtillstånd där allt framstår som självklart för henne och hon kommer att mer självständigt ta sig an uppgiften hon blivit förelagd av De Höga. Det var för henne viktigt att nyktert och objektivt beskriva en reell inre upplevelse. Ur denna aspekt kan hennes målningar sägas vara konkreta uttryck för helt bestämda exakta upplevelser på det inre planet, oavsett om de innehåller figurativa eller nonfigurativa element. Genom att visualisera inre förlopp och upplevelser, beskriva dem så konkret och exakt som möjligt, kom hon fram till sitt mycket personliga formspråk. I en anteckning från 1912 beskriver af Klint hur den konstnärliga utvecklingen måste föregås av en motsvarande inre mänsklig utveckling och där hon ser sig själv som en förpost med ett för henne konkret uppdrag. Därför arbetade hon ofta med olika namngivna serier med en given tematik såsom Svanen, Duvan, Sjustjärnan, Eros m.fl.

Hilma af Klint ville att de ”hemliga” bilderna, drygt 1200 verk, inte skulle visas förrän tidigast 20 år efter hennes död. Endast ett fåtal personer kände överhuvudtaget till deras existens. 1970 erbjöds Moderna Museet i Stockholm hela samlingen som gåva men avböjde vänligt men bestämt. Tydligen var tiden fortfarande inte mogen för att förstå hennes livsverk och efter ytterligare några år bildades Stiftelsen Hilma af Klints Verk som idag äger och förvaltas hennes kvarlåtenskap.